I går var det kalas hela dagen med våra familjer. Jag kände mig stolt över att kunna bjuda på detta kakkalas! Allt är hembakat och jag älskar att få lägga upp det fint och låta folk förse sig. Bullarna fick jag hjälp med av Emilias kusin A, snart 7 år! Mysigt!
Ingen gick hungrig från detta bord... Innan dess hade vi ätit fläskfilé och hasselbackspotatis!
Emilias kusiner A o E var och hälsade på oss i 4 dagar. De hade sportlov och passade på att åka hit med sin mamma som också är Emilias faster! Det var jättekul att ha dom här och barnen lekte mycket och bra med varandra. Emilia blev oerhört stimulerad av att umgås med dom så mycket!
Min lilla 1-åring !

Kvällen slutade så här! Otroligt charmigt!

En kväll för mammor!

Ikväll ska jag göra något jag inte gjort sen Emilia föddes - jag ska gå på BIO ! Ja, ni läste rätt! Jag har lärt känna en trevlig tjej som också har en liten dotter och ikväll ska papporna ta sitt fulla ansvar för flickorna så att vi får komma ut lite! Det ska bli ytterst trevligt, men det kommer nog kännas lite konstigt också... På återseende!

Jag - en Tupperwarekonsulent !?!

Nu är det dags att kasta sig ut, att testa något helt nytt, något som jag inte trodde jag skulle ge mig in på eller som jag snarare aldrig haft en tanke på. Jag har i alla fall blivit övertalad till att testa det här med att jobba som Tupperwarekonsulent, ni vet en sån där "tant" som kommer hem till folk och demonstrerar alla möjliga sorters plastsaker ;=) Det som är bra är att jag inte förbinder mig till någonting och kan avbryta närhelst jag inte vill mer. Vill det sig väl så kommer jag trivas med det och märka att vi får en extra slant med hjälp av detta (det behövs!). Så skulle du vara intresserad av att vara värdinna/värd på en av mina demonstrationer (d.v.s. öppna upp ditt hem, bjuda in lite folk och bjuda på fika) så får du gärna tala om det för mig. Jag får reseersättning, så att behöva åka en bit är inga problem (tja, det beror ju på hur långt förstås...).
Så håll tummarna för mig - nu bär det av!

En månad kvar...

Idag fyller Emilia 11 månader! Tänk att det bara är en månad kvar tills hon blir 1 år... Tänk vad tiden har gått fort! I dessa dagar har jag fått en massa flashbacks till hur det kändes för ett år sen, hur otåliga vi var att få se vår lilla bäbis, hur tung och otymplig jag var och hur låååång varenda timme var. Nu "pratar" hon en massa, kryper, reser sig, släpper taget och står en stund, leker på ett helt annat sätt med sina leksaker, är medveten om massvis med saker och detaljer etc. Tänk om vi skulle fortsätta att utvecklas i den farten hela livet... Otänkbart! Hur som helst så är vi oerhört tacksamma över vår lilla tjej, att hon är frisk, utvecklas som hon ska, lätt att ha hand om, tillgiven och kelen, väldigt social och inte minst den vackraste människa som finns! Jag kan inget annat än att lyfta min blick och säga : Tack Gud för Emilia!

Så här hade vi det under jul och nyår!

Timoti vet mycket väl vad det innebär att tomten kommer. Så fort han kom innanför dörren rusade Timoti till korgen där alla julklappar låg och letade upp sin "klapp" bestående av en prinskorv i ett tunt lager hushållspapper. Sen satt han och "tiggde" hos tomten under hela utdelningen. Charmigt!

Emilia fick flest julklappar av oss alla. Hon fann stor glädje i att trumma på paketen och pilla på snörena! Hon fick många bra och användbara saker, bl.a. marackas, tamburin, en leksaksflöjt, ett byggtorn, kläder, mjukisdjur, badleksaker och inte minst en hemvirkad babyfilt!

Emilia var inte det minsta rädd för tomten. Hon satt länge och väl i hans knä och undersökte skägget.

J fick en gammal kista levererad till sig i samband med att hans föräldrar kom till oss några dagar. Kistan är efter hans morfar. Den blir nu en värdefull förvaring av alla dagböcker. Emilia fick vara och leka en stund i den, vilket hon uppskattade.

Vi hade en extra julafton när J:s föräldrar var här. J och Emilia sitter här bredvid vår fina gran och tittar i en nyöppnad bok.

Emilia hade premiär på att spela piano och visst ser hon nöjd ut ?!? Jag vill också tillägga att hon även spelade med fötterna och det med besked!

Den 2 januari hade vi besök av Emilias "nyaste kompis", lille A, nästan 3 månader. Emilia var väldigt intresserad av honom. Vi föräldar tyckte att det var trevligt att träffas - det blir ju alldeles för sällan p.g.a. si så där 100 mils avstånd.

Vi sov över hos mina föräldrar vid några tillfällen. Emilia hade inga problem med att sova, bara hon hade mamma och pappa på varsin sida.

Min bror inskaffade en chokladfontän under mellandagarna, så när vår syster kom hem blev det ett chokladkalas utan dess like. Ingen var sugen på choklad efteråt..., men gott var det.

Emilia är oerhört förtjust i sin morbror och han fick många spontana kramar av henne. Visst är de söta tillsammans!?!

GOTT NYTT ÅR!

Med denna bild från vår vackra natur och

med denna bild på vår enormt vackre hund vill jag

och min familj önska er alla ett riktigt bra år 2009!

Jag ger inget nyårslöfte om det, men jag ska
försöka att skriva lite oftare framöver.