Det ska börjas tidigt... eller? I alla fall så satte sig Emilia så här vid datorn. Hon hade iaktagit hur vi gör och nu skulle hon göra likadant.Så är det med det mesta vi gör. Hon tar efter. Det gäller att tänka på vad man gör.
Som häromdagen t.ex. så bad jag J att ge mig en tröja som låg där han var. Han tar den och kastar den till mig som är en bit bort. Då utbrister Emilia på en gång; "Kasta töja neej!" Underbart!!
Det där med att göra som vi är väldigt viktigt just nu. Det bästa Emilia vet är att få vara delaktig i köket. Så fort vi ställer oss vid diskbänken går hon till sin pall, tar den och säger; "Emia bäppa" (Emilia hjälpa) och klättrar upp. Det kan vara hjälpa till att baka, hälla pulver i vällingflaskan, blaska med vatten när vi diskar eller torka bänken.När vi sedan är klara med det vi håller på med är det ytterst svårt att få henne därifrån - hon vill ju fortsätta med det roligaste som finns, så klart. Snacka om att vilja vara delaktig i och förstå vår värld!!!
Vi tog en promenad i den vackra parken bredvid. Där finns massvis med fina planteringar.
J träffade en barndomsvän som han inte sett på jättemånga år. De växte båda upp i Frankrike. Nu var han på Torp med sin familj. E lekte med deras store pojk och papporna pratade minnen. 
