Väntan och längtan!

Den senaste tiden har det varit svårt att fokusera på något annat än att vänta och längta efter bäbisen. Nu är det bara 12 dagar kvar till beräknad förlossning, men vi önskar att den kommer lite tidigare än så. Jag är tung och trött och förutom att jag längtar efter bäbisen så längtar jag enormt mycket efter att få bli normal igen, att kunna röra mig som vanligt, att obehindrat sitta på golvet och leka med Emilia och Timoti igen, att kunna gå långpromenader utan att tro att jag ska falla ihop innan vi kommit hem igen, ta på strumporna utan vånda, kunna äta med god aptit igen, slippa stödstrumpor o.s.v. Det hör till och det är helt klart värt precis ALLT besvär, men snart, ja snart så är jag mig själv igen!!
Bäbisen verkar må bra. Den lever rullan i magen och ger mig intensiva och kraftiga sparkar. Det är skönt att känna av den så mycket. Det gör oss lugna!
Allt är förberett nu, det är bara bäbisen som saknas. Sängen är upphöjd och bäddad, skötbordet har numera både stora och små blöjor, BB-väskan är packad, bäbiskläderna sorterade, dubbelvagnen har både regnskydd och mjuklift, Emilia har fått en egen sittvagn och jag har äntligen skrivit utförligt om hur det var när jag väntade och födde Emilia.
Emilia verkar också förberedd och förstår att det ska komma en bäbis på något sätt. Hon bearbetar genom att peka på spjälsängen och säga: "Bäbis sova där", genom att ta en av bäbisens blöjor när hon själv ska byta och säga: "Bäbis" (i betydelsen "det är bäbisens blöja) och genom att peka på dubbelvagnen och säga: "Mia sitta där, bäbis ligga där". Det ska bli så underbart att se hur hon reagerar och beter sig när den väl är här!
Till sist: Kom bäbis snart!!